Självhat – Tilia

Självhat

 En berättelse från en person som har känt ett självhat

För mig hade min kritiska inre röst varit högljudd under en lång tid. Precis som många barn som far illa hemma vittnar om att de inte förstod att de for illa på grund att referensramen kring vad som är normalt inte finns där. Precis så var det för mig, jag trodde alla pressade sig så hårt som jag gjorde!

Jag lyssnade ofta på andra som verkade glada och balanserade. De var aldrig så hårda mot sig själva som jag var, så någonstans innerst inne anade jag nog, men det var svårt att sätta finger på. Särskilt i det samhälle vi lever i där prestation är en bragd vi bedöms efter.

Jag har en vän, en väldigt gammal vän, som jag har varit helt fruktansvärt elak emot. Jag har behandlat henne som min värsta fiende, och det finns ingen som sårat henne så mycket som jag har gjort.

Min vän har gått igenom en del, men hon är stark, det vet jag egentligen. Jag vet att hon är stark, fin och värd lika mycket som alla andra. Jag vet att hon bara vill alla väl och jag vet att hon har lite överdrivet mycket skuldkänslor.

Jag har en vän, en vän som jag har hatat över allt annat, jag har skrikit på henne. Slagit henne och när ingen annan fanns för henne så svek jag henne som mest.

Vi har varit värsta fiender. Men idag är vi vänner igen.

Min vän heter Klara. Men Klara finns inte riktigt längre. Hon heter numera Teresa, och vi har blivit vänner. Jag är min gamla vän. Jag var min värsta fiende.

Och oavsett hur illa jag tyckte att jag behandlade andra (vilket jag inte ens gjorde) och oavsett hur lite jag kände att jag var värd, så var det jag som var allra allra elakast mot mig själv, jag sa saker, tänkte saker och gjorde saker som ingen människa förtjänar att göra mot sig själv eller mot någon annan. Men jag vet tyvärr att de sakerna jag gjorde mot mig själv, inte är helt ovanligt att folk gör.


Känner du igen dig i känslan?

Jag är idag vän med mig själv. Det betyder inte att jag varje dag vaknar med ett leende, skiner upp och älskar livet.

Att vara vän med mig själv, för mig, handlar om att acceptera den jag är, att acceptera både bra och dåliga dagar och att i de dåliga inte straffa mig själv för det, utan snarare ta hand lite extra om mig själv. Det är extremt svårt och tufft, jag vet det. Men det är lättare om man inte är ensam.

Och det är du inte, det finns folk som har sina händer utsträckta.

Att bli vän med mig själv var det bästa valet jag någonsin kunde göra. Och Klara har förlåtit mig. För jag gjorde mitt bästa då som nu, jag gjorde så gott jag bara kunde utifrån den situationen jag var i.

Men när man får hjälp, då finns det något annat. När man börjar se på sig själv med kärlek och respekt, då öppnar sig en annan värld, jag lovar. Jag vet att det är värt det.

Och jag vet att du kan.


Kanske några steg på vägen?

Vi tror inte så mycket på tips, råd och “så här ska du göra”-grejjer. Metoder och färdiga lösningar ger sällan svar för alla. Allmänna råd är ofta lika med ohållbart. Vi är alla individer. Men ibland behöver vi en liten hint om vart en kan börja att läsa och utforska. Här har vi därför listat några av våra favoriter för oss, som hur en kan tänka, förslag på böcker och poddar. Vi hoppas att de kan hjälpa dig som ytterligare pusselbitar på din resa.

Tankesätt

  • Att komma bort från självhat behöver inte vara lika med att du nu måste älska dig själv. Varje dag. Du är värd mer än att hata det som är du och där finns hjälp att få, men det är ok att “bara” känna acceptans. Det är okej.
  • Du har en plats, du har rätt att finnas, att vara med och att tillhöra. Du är en del av en helhet och utan just dig skulle jorden inte vara densamma.
  • Om du kommit en liten bit på väg och vill börja med något konkret i din vardag. Öva på att ta emot komplimanger, att inte säga emot eller slå bort dem. Även om du inte tror på dem till en början, säg tack. Låt dem sjunka in. För eller senare kan det vara en väg bort mot självhatet.

Poddar

Tiliapodden #36: Självhat

Psyket i P3. Kapten Röd. Om självhat, ångest och meningslösheten som återkommer

Tidigare bloggat om självhat hos Tilia

Jag bär på det där som inte syns. Som inte går att ta på, men som ändå är så verkligt


 Behöver du stöd?

 Kontakta oss på stod@foreningentilia.se eller logga in i vår chatt här på hemsidan, som är öppen 21 – 22:30 varje kväll! Det är flera av oss som sitter i chatten som känt ett självhat, på olika sätt. Om det innebär ett lidande, logga in hos oss. Vi kan tillsammans bolla olika alternativ för just dig att kunna hantera det du känner.

Text & bild:  © Föreningen Tilia

Text:  Skriven av en eller flera unga personer, som själv upplevt självhat. Tycker du att något saknas på denna sida? Maila gärna oss och bidra du med: info@foreningentilia.se

Illustration: Jackie Stål