Hopplöshet – Tilia

Hopplöshet

En berättelse från en person som har känt hopplöshet

Jag känner att orken sinar och allt känns hopplöst. Jag känner mig totalt maktlös och kan inte se hur något ska kunna bli bättre. Allt känns omöjligt och jag förstår inte hur jag ska orka. Jag själv har länge kämpat emot en verklighet jag inte kunnat acceptera och i detta motstånd har känslan av att vara hjälplös och fångad uppstått. Mitt motstånd har hela tiden handlat om att jag inte kunnat acceptera mig själv och olika omständigheter i mitt liv. Min perfektionism, orealistiska krav, uppmålade ”måsten”, rädslor etc. har aldrig gett upp – de har pressat mig och ångesten har alltid funnits där och tillrättavisat mig. Vilket resulterat i att jag alltid gett ångesten mer makt genom att göra ytterligare motstånd mot verkligheten med fler destruktiva mönster och beteenden (vilket för mig framför allt varit ätstörda mönster och andra flyktbeteenden).

Jag tänker inte säga till dig att tiden läker. Jag tänker inte säga till dig att det blir bättre. Jag tänker istället säga att hopplösheten inte är hopplös. Jag tänker berätta för dig att du kan överleva hopplösheten – att hopplösheten har ljugit för dig, och jag ska nu avslöja lögnen.

Hopplösheten är manipulativ och övertygande – det är en känsla som skapats av tanken att du är fångad i en outhärdlig situation som du inte kan ta dig ur. Denna ruinerande känsla är vad som släcker alltför många liv varje år. Varför? Jo, om du är fångad i en outhärdlig situation som du inte kan förändra, då finns det EN sak du kan garantera gällande din framtid, och det är att den består av samma olidliga smärta. Och säg mig, vem skulle orka leva med den ”vetskapen”?


Känner du igen dig i känslan?

Jag vill säga att det inte är något fel på dig. Hopplösheten du känner är ett resultat av de tankar du tänker i den situation du befinner dig i. Alla som upplevt den situationen, dessa omständigheter och tänkt dessa tankar skulle känna likadant. Hopplösheten är inte obefogad.

För mig hjälpte det INTE att tänka positivt i detta läge. Jag kände hopplöshet och därmed hade jag redan inställningen att ingenting kommer att fungera, kanske är det så för dig med? Vad jag själv insett i min egen hopplöshet är att allt jag febrilt försöker göra för att kämpa emot hopplösheten faktiskt bara drar ner mig djupare i känslan av att jag är fångad. Det är som kvicksand – ju mer jag kämpar emot, desto djupare sjunker jag och fastnar allt hårdare i känslan av maktlöshet.

Varför? Eftersom jag har gjort hopplösheten till min fiende och ständigt försöker hitta sätt att övervinna den. Det är inte förrän nu som jag förstått att det egentligen aldrig handlat om hur jag ska komma BORT ifrån hopplösheten, utan snarare hur jag ska BEMÖTA den. Det har aldrig handlat om hur jag ska ta mig UR hopplösheten, utan snarare hur jag ska ta mig GENOM den. Det är en betydlig skillnad.

För mig hjälpte det att gråta. Att fokusera med hela mitt medvetande på själva hopplösheten och tillåta mig vara HELT närvarande med känslan. Att istället för att vägra hopplösheten, tillåta den fullt ut. Låta hopplösheten flöda GENOM mig.

Det hjälpte också att ifrågasätta hopplösheten. BEMÖTA den med frågor. Till exempel: är det verkligen 100% sant att jag är fångad? Vad känner jag mig fångad av eller i? Vad är det som känns outhärdligt? Och när jag inte kan se några vägar fram i svaren, då kanske någon annan faktiskt kan se utifrån ett annat perspektiv – därför tror jag det är viktigt att våga dela tankarna, och be om hjälp från någon en känner sig trygg med. Vi måste göra jobbet själva, men inte ensamma. 

Detta är inte fakta, utan bara vad jag tror kan vara en potentiell väg mot att återfå hopp. Något som däremot är 100% sant är att vi aldrig är ensamma. Och jag hoppas på DIG. 

Har du redan gett upp eller orkar du inte försöka längre? Det kanske låter provocerande, men känner du hopplöshet så har du inte gett upp. Jag vill påstå att hopplöshet i själva verket beror på motstånd och inte kapitulation – ett motstånd inför tillvaron och situationen vi befinner oss i.

Hopplöshet handlar alltså om oförmågan att kunna möta ett specifikt behov, men jag uppmanar dig nu att våga släppa taget och ge upp, oavsett vad ditt motstånd är. Jag uppmanar dig till att sluta med allt du försöker göra. Detta är ett krig du varken kan vinna eller förlora – det kan enbart sluta i fred eller fortskrida. Jag säger inte att det är lätt, faktum är att det onekligen krävs mer mod, styrka och tålamod att ge upp än att göra motstånd.

När motståndet försvinner, då försvinner hopplösheten – men hur slutar en kämpa emot?

Att du gör motstånd mot något betyder att du bryr dig och reagerar. Att sluta göra motstånd och släppa taget har jag därför alltid förknippat med att en slutar bry sig om ALLT. Men jag har haft fel. Att sluta göra motstånd mot sin person och det en inte kan förändra ÄR att BRY SIG på riktigt – att bry sig om sig själv och livet. Att värdesätta sig själv och andra på det viset är dessutom att ge verkligheten en sann mening, tror jag, eftersom VI – i min värld – ÄR meningen.


Kanske några steg på vägen?

Vi tror inte så mycket på tips, råd och “så här ska du göra”-grejjer. Metoder och färdiga lösningar ger sällan svar för alla. Allmänna råd är ofta lika med ohållbart. Vi är alla individer. Men ibland behöver vi en liten hint om vart en kan börja att läsa och utforska. Här har vi därför listat några av våra favoriter för oss, som hur en kan tänka, förslag på böcker och poddar. Vi hoppas att de kan hjälpa dig som ytterligare pusselbitar på din resa.

Tankesätt

  • Det allra första som är superviktigt för oss att påminna dig om är det du redan läst ovan: Något som är 100% sant är att vi aldrig är ensamma. Och vi hoppas på DIG. Orkar du inget annat än att läsa den meningen, börja där. Upprepa den om och om igen.
  • Du får känna hopplöshet. Om det är vad du känner just nu, låt den känslan få komma ut! Du behöver inte kämpa emot eller rycka upp dig om du har fullt upp med att hålla huvudet ovanför ytan.
  • Vi är många som känt som du gör nu. Inte för att förminska din känsla men för att påminna om: att vi har kommit ur det. Det går.

Böcker

Tillitens väg – konsten att lita på livet. Sofia Sivertsdotter.

Poddar

Länkar kommer inom kort!

Tidigare bloggat  om hopplöshet hos Tilia

Du behöver inte febrilt leta efter ett hopp som just nu inte finns


Behöver du stöd?

Kontakta oss på stod@foreningentilia.se eller logga in i vår chatt här på hemsidan, som är öppen 21 – 22:30 varje kväll! Det är flera av oss som sitter i chatten som har känt av hopplösheten, tillsammans bolla olika alternativ för just dig att komma ur detta.

Hopplöshet är en orsak nog att söka stöd hos oss på Tilia. Du är alltid varmt varmt välkommen att logga in i vår chatt.

Har hopplösheten gått över i känslan av att inte vilja leva? 

Då vill vi rekommendera våra underbara vänner på MIND. Där jobbar personer vi träffar ofta och ser som våra kompisar. Vi vet att de verkligen brinner för att du ska få hjälp och stöd. De är jättebra på att bemöta just självmordstankar. De har öppet dygnet runt och det går att både chatta och ringa.


Text & bild:  © Föreningen Tilia

Text:  Skriven av en eller flera unga personer, som själv känt hopplöshet. Tycker du att något saknas på denna sida? Maila gärna oss och bidra du med: info@foreningentilia.se

Illustration: Jackie Stål