Ensamhet – Tilia

Ensamhet

En berättelse från en person som har känt ensamhet

Jag har ofta känt mig ensam

Jag har ofta suttit i ett rum, fullt med folk, men ändå känt mig ensam. Ensamhet kan te sig så olika. Ni vet, känslan av att vara omgiven av andra människor, men att aldrig känna sig förstådd.

Jag har mött så mycket människor i mitt liv, så många snälla människor som gärna vill hjälpa och finnas. Problemet är att de inte hade någon förståelse för mig, de kunde inte förstå varför jag inte kunde vistas i större folksamlingar. De förstod inte varför jag en dag kunde fixa grejer utan problem medan andra kunde jag inte ens komma ur sängen. Människor vill gärna hjälpa och finnas. De förstår när en är förkyld, de förstår om en brutit benet men de förstår inte att en inte alltid vet. Ibland kan en inte veta varför, ibland finns det ingen anledning till varför de känns. För det bara gör det.

Jag växte upp med känslan av att jag var ensam. Att jag var fel och annorlunda, för ingen förstod mig. Alla var snälla men ingen förstod mig. Därför isolerade jag mig, redan som 6-åring. Lilla jag, 6 år trodde att jag var ensam och annorlunda för att ingen kunde förstå, inte ens jag själv kunde förstå.

Jag är en person som upplever mig vara ensam

Jag har känslan av att vilja ha någon eller några att vara med, men det slutar hela tiden med att jag ändå är själv. Jag förknippar ensamhet med ångest, har ofta blivit lämnad ensam i de stunder jag verkligen behövt någon vid min sida.

För mig är ensamheten trygghet, och ångest är så välbekant att även det kan bli trygghet ibland. Men jag tror inte någon människa vill vara ensam egentligen, även om en ofta säger att en trivs i ensamheten. Så är det väl egentligen något en vant sig vid, mer än att en vill.


Känner du igen dig i känslan?

Någonting jag tror att de finns för lite av i vårt samhälle är förståelse. Förståelse för att alla inte passar in i samma mall. Att alla människor inte kan allt, att alla människor inte passar in i samhällets olika fack. Mycket av alla de missförstånd, bråk, tårar och självhat jag och andra har eller har haft tror jag beror på att det inte finns någon förståelse för andras olikheter.

När jag var 16 år träffade jag en fantastisk människa. Hen såg igenom fasaden.

Hen kunde inte alltid relatera till vad jag kände men förstod att jag kände.

Hen försökte inte sätta mig i något fack, försökte aldrig tvinga mig att passa in. Hen hade den där förståelsen, för att alla människor är olika. Jag tror att vårt samhälle skulle bli så mycket finare om vi bara hade förståelse för våra olikheter. Att de är okej att inte alltid veta, att det är okej att få känna.

Så till dig som känner dig ensam, till dig som tänker att ingen förstår. Du är inte ensam, det finns människor som faktiskt förstår. För mig tog det 16 år. För andra tar det längre tid. Håll ut. <3


Kanske några steg på vägen?

Vi tror inte så mycket på tips, råd och “så här ska du göra”-grejjer. Metoder och färdiga lösningar ger sällan svar för alla. Allmänna råd är ofta lika med ohållbart. Vi är alla individer. Men ibland behöver vi en liten hint om vart en kan börja att läsa och utforska. Här har vi därför listat några av våra favoriter för oss, som hur en kan tänka, förslag på böcker och poddar. Vi hoppas att de kan hjälpa dig som ytterligare pusselbitar på din resa.

Tankesätt

  • Kan det kanske vara så att andra tror att du har valt att vara ensam? Att de tror att de är snälla och respekterar ditt val, medan du själv sitter med känslan att ingen vill vara med dig? En idé är att våga lyfta blicken och se dig om, våga upptäcka de som finns och som i själva verket kanske bara avvaktar något tecken på att du vill ha närhet?
  • Tycker du att det är svårt att umgås med andra, försök med all kraft att tänka att det räcker med att vara på plats. Din närvaro är god nog. Det anses av många superintressant att du inte tar stora sociala steg från början. Det kan till och med väcka nyfikenhet, tvärtom vad en kanske tänker själv. Typ oron över att en är i vägen eller jobbig. Du har alltid en plats. Oavsett hur du tar den. Glöm aldrig det!
  • Många berättar också om hur de blir vän med ensamheten. Istället för att försöka fly ifrån den, stannar de kvar i det. De är helt enkelt ensamma ofta, och tillslut känns det inte obehagligt längre. Det kan till och med bli en förutsättning att klara livet, att få vara ensam lite nu och då.
  • Ensamhet är något alla människor känner. Du är inte ensam om att känna dig ensam.

Poddar

Ligga med P3. Sara känner sig som mest ensam på sommaren

Sommar i P1. William Spetz, söker svaren i en tid av dejting, ångest och ensamhet

Tidigare bloggat om ensamhet hos Tilia

Jag älskar att vara ensam men hatar att känna mig ensam

Som liten var jag inte medveten om ensamhetens dubbla betydelser

Ensamheten lämnades i mig, som ett stort hav


Behöver du stöd?

Kontakta oss på stod@foreningentilia.se eller logga in i vår chatt här på hemsidan, som är öppen 21 – 22:30 varje kväll! Det är flera av oss som sitter i chatten som känt oss ensamma, på olika sätt. Om det innebär ett lidande, logga in hos oss. Vi kan tillsammans bolla olika alternativ för just dig att kunna hantera det du känner.

Tilia har också ett läger med fokus på att “bara vara” tillsammans, för att minska ensamhet under nyårshelgen. Läs mer här!


Text & bild:  © Föreningen Tilia

Text:  Skriven av en eller flera unga personer, som själv känt sig ensam. Tycker du att något saknas på denna sida? Maila gärna oss och bidra du med: info@foreningentilia.se

Illustration: Jackie Stål