Ångest – Tilia

Ångest

En berättelse från en person som har haft ångest

Ångest. Det är ett så flummigt ord tycker jag, det där med ångest. Det är ju en så jobbig känsla, men ångestordet kan ibland låta så allvarligt. Det är ju egentligen något som alla kan känna, som inte är farligt, som går över.

Men om jag ska försöka beskriva känslan är det just som en oro. Nästan rastlöshet som surrar runt i kroppen. Som att vara kär fast tvärtom. Om kärlekskänslan är röd, är ångestkänslan mer blå. Kall och jobbig. Men den kan kännas precis lika stark som i kärlek. För mig har det ofta varit kopplat rent fysiskt till andningen. Men också en psykisk känsla som är mer svår att sätta fingret på.

Jag har nog alltid haft lite ångest i blodet, det är i vilket fall som helst så jag brukar se det. Jag har haft ångestkänslor sedan jag var 6 år, någonstans där kommer jag ihåg att det började. Det säger jag inte för att säga att “se så länge jag haft ångest, det är synd om mig”. Jag säger det för att jag vet att jag inte är ensam om det, och när ångest, eller något annat fysiskt, eller psykiskt hinder varit med en person så länge så kan i alla fall jag uppleva att det är svårt att se en ljusglimt i det hela. Det är därför det känns så bra för mig att skriva den här texten jag själv hade behövt läsa. Medan jag trodde det var något fel på mig, så kanske du som läser kan få en chans att tidigare än jag kunde, tänka: jag tror att det jag känner är ångest. Det är jobbigt men det är inte fel på mig.


Känner du igen dig i känslan?

Ångesthantering. Något som pratas om väldigt ofta och mycket. Något som jag haft väldigt svårt att förhålla mig till. Jag har testat alla möjliga saker för att lindra min ångest, mindfullness, affirmationer (då ångesten ofta kretsade kring mig själv), att stänga den inne, att räkna saker runt om mig, att bara låta den vara, att försöka tänka logiskt. Ja, jag har testat varenda knep i de flesta självhjälpsböcker känns det som. Trots att jag idag har kommit förbi min ångest till stor del, finns den fortfarande med mig och kommer nog alltid att göra. Men det är stor skillnad på att ha ångest ibland och ha den väldigt ofta. Så ofta att den blir en del av ens identitet. Jag har kommit till den punkten att jag har ångest ibland, absolut det har jag, men den tar inte över mig, jag vet hur jag ska hantera det och jag vet att imorgon blir det bättre.

Om du är som jag, och ser det som en typ av misslyckande när inget av någon annans tips fungerar på dig, försök släppa det. Vi är alla individuella individer, och knappt något som andra tipsat mig om har hjälpt, det är inte ett misslyckande. Det är ett tecken på att du måste hitta dina sätt, att du är helt fantastisk och har en alldeles unik personlighet och hjärna, precis som alla andra – vilket betyder att du måste hitta DITT sätt.

Jag har alltid intalat både mig själv och andra att ja vill minsann vara själv! Vill inte ha någon kram och vill klara mig själv! När jag istället vågade erkänna att nej, det som hjälper mig mest är sällskap, en kram och att prata om saker som är mer “allmänna” fick jag oxå bäst hjälp. Och tro det eller ej – ingen tyckte att jag var varken konstig, egoistisk eller krävande. Istället hade folk tålamod och kunde hjälpa mig på bästa sätt.

För det går att må bra och samtidigt ha ångest någon gång ibland. Det är okej, när den kommer måste vi bara försöka ta hand om oss själva! Min bror har en annan svårighet, han har ADHD. Det är något som han behöver lära sig att hantera och inte se som något dåligt. För det är det ju inte? Det är inget misslyckande. Ett brutet ben är inget misslyckande. Att behöva glasögon. Att ha ångest är inget misslyckande. Förstår ni hur jag menar?


Kanske några steg på vägen?

Vi tror inte så mycket på tips, råd och “så här ska du göra”-grejjer. Metoder och färdiga lösningar ger sällan svar för alla. Allmänna råd är ofta lika med ohållbart. Vi är alla individer. Men ibland behöver vi en liten hint om vart en kan börja att läsa och utforska. Här har vi därför listat några av våra favoriter för oss, som hur en kan tänka, förslag på böcker och poddar. Vi hoppas att de kan hjälpa dig som ytterligare pusselbitar på din resa.

Tankesätt

  • Det kan hjälpa att försöka känna marken under dig. För en del personer känns ångest som att en tappar verkligheten, att allt bara snurrar. Att då sätta ena handen på till exempel foten och andra på marken kan få en tillbaka till rummet. Hjälper det kan en säga till sig själv: “Jag är inte borta, jag är kvar i rummet, jag är trygg.” En kan även ta en annan kroppsdel och testa med flera olika. Ibland behövs att gå igenom hela kroppen innan det gett effekt.
  • Våga vara ärlig – vet du hur du vill att andra hanterar din ångest? Säg då det!
  • Ångest är inte ett misslyckande. Att olika egenskaper och personlighetsdrag eller saker vi råkar ut för i livet är ett misslyckande stämmer inte. Det är erfarenheter. Vi måste däremot lära oss att förhålla oss till det!

Poddar

Tiliapodden #10: Ångest med Carolina Gynning

Björn & Navid #8: Ångest

Tidigare bloggat om ångest hos Tilia

Med tiden har jag lärt mig leva med min ångest

Jag insåg bara för bara några år sedan att ångest var den smärtan jag känt sedan jag var liten

Du kommer komma till en dag då ångesten inte längre äger dig, du äger ångesten!

Behöver du stöd?

Kontakta oss på stod@foreningentilia.se eller logga in i vår chatt här på hemsidan, som är öppen 21 – 22:30 varje kväll! Det är flera av oss som sitter i chatten som känt ångest på olika sätt. Både som diagnos men också utan. Om det innebär ett lidande för dig kan vi kan tillsammans bolla olika alternativ för just dig att komma ur detta.


Text & bild:  © Föreningen Tilia

Text:  Skriven av en eller flera unga personer, som själv har haft ångest. Tycker du att något saknas på denna sida? Maila gärna oss och bidra du med: info@foreningentilia.se

Illustration: Jackie Stål