”Nu när påsken är här har jag klätt mig i en mental rustning för jag VET vad som väntar.”

Många av våra högtider har en gemensam mittpunkt: vi äter tillsammans. Varje familj/person har kanske olika traditioner, olika sätt att fira eller inte fira, men ganska ofta så finns det en och annan middag med, godis, efterrätt och många timmar runt middagsbordet. Det kan vara jättetrevligt, men det kan också vara jobbigt.

Kommentarer om kropp, vikt och mat är vanligt förekommande oavsett tidpunkt på året. Det är samtalsämnet på bussen, i omklädningsrummet, på ett café eller bara en kommentar som slinker ut när som helst. Det är svårt att veta om personerna som säger, eller hör kommentarerna reagerar inombords, men jag upplever det som en regel snarare än ett undantag att en SKA prata kropp, vikt och mat i sin vardag. Att en SKA värdera det en äter. Och när det sedan kommer till våra högtider – då är det ett solklart samtalsämne för alla oavsett åldrar. Tyvärr.

Påsk, jul eller midsommar. Kring dessa tider står det överallt hur en ska gå ner i vikt efter festmiddagarnas mat – på löpsedlar såväl som i kommentarsfält på Facebook. Det påverkar mig, oavsett hur många gånger jag stått emot mina ätstörda tankar och impulser, och nu när påsken är här har jag klätt mig i en mental rustning för jag VET vad som väntar.

Det är så tragiskt att jag, och så många andra, ska behöva stålsätta mig/oss för dessa kommentarer. Höra hur andra rättfärdigar att de äter påskgodis med “jag var minsann på gymmet igår” eller “det gör inget om jag går upp massor nu, det är ju bara påsk en gång om året”.

Men om jag, med uttalade ätstörningar i bagaget, säger liknande saker skulle det genast bli tyst och de i min omgivning skulle påpeka att “det där är sjukt”, att “det är ätstörningen som talar”, och att “sådär får du verkligen inte tänka”. Men när en kollega säger precis samma sak möts det av uppmuntrande nickningar och hejarop. 

Det har hjälpt mig lite att tänka på det här – att försöka se det för vad det är och inte ta till mig det som att det är mig det är fel på. För säger inte det en hel del om vårt samhälle och den rent ut sagt ätstörda kulturen vi har, och som får blomma vid högtider? Något som hos vissa stämplas som sjukt, är för majoriteten tillåtet och förväntat? Säger inte det en hel del om dubbelmoral och något som är i behov av förändring? 

Ser jag det på det här sättet är det lättare för mig att inte stämpla MIG som sjuk. Jag tänker inte skämmas för att jag reagerar på andras kommentarer. Så många gånger har jag varit orolig för att min reaktion är symptom på att min sjukdom är tillbaka, men det är snarare ett symptom på att jag lever i en ätstörd värld. Det har inte med mig att göra! Visst, jag är en del av samhället precis som alla andra, men jag tänker inte vara en del av det ätstörda samhället.

För mig är det inte det enklaste att ta ett steg åt sidan och ta avstånd, men jag försöker. Gång på gång. Jag försöker att neutralisera andras kommentarer, säga att det inte är farligt eller dåligt att äta vad nu än personen vill kompensera för. Eller också, när jag inte orkar ta ett större ansvar, så byter jag samtalsämne. För visst finns det så mycket som vi hellre kan och vill prata om än vad vi äter – det som faktiskt bara ger våra kroppar energi nog att fungera?

Sitter jag på middag med mina vänner vill jag hellre veta om de har läst en bra bok, börjat se på en ny serie, upplevt den där speciella värmen från solen som blir tydligare och tydligare för varje vecka, eller om det finns något i personens liv som ger extra mycket lycka, stort som smått. Helt ärligt vill jag hellre veta vilken färg personen hade på gårdagens strumpor än om hen “rättfärdigat” att äta ännu ett påskägg. 

Så till alla er som också hör, påverkas och undrar… ni är inte ensamma. Ni är inte “sjuka” för att ni reagerar på det som andra verkar tycka tillhöra standardsamtalsämnena. Ni är inte “fel”, och ni behöver inte falla in i de spåren ni också. 

Vi är många som hör, påverkas och undrar, och vi är många som tar avstånd från det. 

Vad vill DU hellre prata om än kropp, mat och vikt? Gör det! <3 

//Jackie, medlem Tilia


Detta är ett gästblogginlägg publicerat här hos Tilia där åsikterna som uttrycks är undertecknads. Tilia är en ideell organisation, alltid tillgängliga för stöd inom 24 timmar för dig som är ung/ung vuxen och känner att du behöver oss. <3