“Måste man alltid ha ett ord på känslan?”

Ibland känns det jobbigt. Ibland är det varje dag. Jobbigt. Jag har inget bättre ord på känslan. Eller känslorna; det är som ett vattenfall rasar över mig fullt av ångest, hopplöshet, panik, rädsla. Men det renar mig inte, utan tynger mig till fötterna. Det kan sitta i ett tag, men sedan släpper det. Och så kan jag vara glad igen.

Nästa dag kommer det tillbaka. Plötsligt, från ingenstans. Eller så är det något som påverkar. Det måste det ju vara. Något som plötsligt bara dränker mig.

Jobbigt. Ett sådant bra, rikt ord.

”Men hur känns det då?”

”Jobbigt.”

”Vill du utveckla?”

”Allt är bara jobbigt.”

Generellt känslor? Vad är det? Det bara känns så mycket. Jobbigt, jobbigt, jobbigt. Jag vet inte riktigt vad jag känner. Måste man veta vad man känner? Måste man alltid ha ett ord på känslan?

Nej, det måste man ju inte. Det finns säkert en hundratals känslor som vi ännu inte har namngett, som bara slarvigt har skrivits in under andra mer generella känslor. Vanliga känslor. Men vad fint ändå, att det finns så många känslor och vad fint att det är det som gör oss till dem vi är.

Tills vidare kommer jag använda jobbigt. Tills vi har utforskat alla känslor som finns och givit dem ett namn.

Jobbigt täcker ändå väldigt mycket. Man förstår vad jag menar.

 

/Josefine

Detta är ett blogginlägg från en av våra volontärer i chatten. Om du vill kan du läsa mer om Josefine och resten av vårt fina team här.

Vill du också skriva ett inlägg till bloggen om tankar och känslor eller något du vill dela med dig av? Mejla i så fall till info@foreningentilia.se så tar vi det därifrån!