“Jag har suttit bredvid andra och tänkt att de undrar varför jag är där” #weallcarrysomething

Jag har burit på en känsla av att inte vara okej och synen på mig själv i relation till andra, i sociala sammanhang, har så länge jag kan minnas varit negativ och svår. Känslan av att jag inte tillhör, att jag inte har en given plats i gruppen eller att jag inte är omtyckt. Jag har suttit bredvid andra och tänkt att de nog undrar varför jag är där, att jag är för konstig, för tyst, för tråkig. Jag har varit bland vänner och tänkt att de nog egentligen önskat att jag inte var där, att de hellre hade umgåtts själva eftersom jag egentligen inte är rolig att vara med, att jag är för jobbig, för besvärlig. Jag pratar för lite, för mycket. Jag tar för mycket plats, tar för lite plats, säger konstiga saker….

För mig har varje blick, varje viskning handlat om mig. Varje tystnad har betytt att jag inte är värd att lägga energi eller tid på – att de andra funderar över varför jag gör eller är som jag är.

Det har verkligen inte varit över en natt att förstå att detta påverkade min hälsa negativt. I perioder förstod jag att det här inte var bra. Känslan och tankarna har tagit olika stor plats i mitt liv. Ibland har jag lyckats köra på så “bra” i livet att jag inte ens fattat att känslan fanns där, även om den haft ett starkt grepp om mig – en ångest jag inte alltid kunnat förstå. Vissa perioder har det inneburit att jag nästan isolerat mig, för att jag inte orkar med att oroa mig över hur jag är eller vad jag säger. Då har soffan och tv:n hemma känts som ett så mycket lättare och tryggare val. De gånger ångesten tagit över blev det tydligt att det var något som egentligen inte stod rätt till, jag förstod att det inte är rimligt att må så här. Jag började sakta förstå att det inte handlade om mig som person, utan allt var egentligen tankar inom mig, invanda sådana som var svåra att bryta och ändra om.

Det händer fortfarande att den här känslan tar över lite för mycket. Då försöker jag ge mig tid, sakta ner, fokusera på sådant jag mår bra. Också genom att fortsätta utmana mig trots att det kan kännas motigt. Varje gång jag motbevisar dessa tankar, desto lättare blir greppet det har om mig. Det är också en stor hjälp att lyfta perspektivet och ta ett steg tillbaka, se på de situationer jag ältar över med lite mindre känsla och kanske mer logik. //Sofia


Detta är ett gästblogginlägg publicerat här hos Tilia där åsikterna som uttrycks är undertecknads under kampanjen #weallcarrysomething. Läs mer om kampanjen här!

Tilia är en ideell organisation, alltid tillgängliga för stöd inom 24 timmar för dig som är ung som känner att du behöver oss. <3