“Jag har släppt tanken på att återgå till den jag var när jag började må dåligt”

Innan jag mådde dåligt var jag på ett visst sätt. Det är vi väl alla? Vi har någon form av personlighet, drömmar, ambitioner, mål, och saker vi gillar och inte gillar. Jag tänkte att det var mitt ”jag” i sin definition. Allt det där, sättet jag ville leva på och sättet jag levde på.

Under tiden som jag började ta mig tillbaka från det dåliga måendet lättade en hel del. Jag lärde mig hantera negativa tankar, stå ut i ångesten, inte falla ner i gropen och allt det där. Men ändå var det något som skavde. Det var som att ju bättre jag egentligen mådde, desto mer skavde det, och jag var livrädd för att jag skulle må dåligt igen. Jag ville ju bara tillbaka!

Och i den frustrationen tog sig något annat form. Av olika anledningar, slumpar kan vi kalla dem, så fick jag upp ögonen för andra sätt att leva, andra saker att gilla, andra saker att sträva efter. Sådant som jag inte tänkt på tidigare. Trots att jag faktiskt gillade allt det där nya, försökte jag ändå gå tillbaka till hur det var innan.

Jag gick alltså från det som gav mig leenden, för jag trodde att jag var tvungen att börja om där jag hade slutat när jag mådde dåligt. Som att hela perioden med dåligt mående bara var en parentes och att meningen (livet) skulle fortsätta där den var innan parentesen.

Jag tror att många tänker så. Att oavsett vad det är som händer i livet, om det är någons bortgång, en olycka, en sjukdom, helt enkelt något som upplevs sätta allt på paus, så glömmer vi liksom bort att tiden aldrig pausas. Precis som att du utvecklas från hur du var när du gick höstterminen i sjuan till alldeles innan sommarlovet, då har du kanske gått igenom tre olika frisyrer och två olika klädstilar – precis så är det fortfarande när saker händer.

Livet pausas inte för att något jobbigt händer. Det fortsätter. Vi lär oss nya saker, bra som dåliga. Vi utvecklas för att det är det vi gör, oberoende av livshändelser, bara att det kan ta ”andra” vägar än vad vi någonsin trodde när något drastiskt händer i livet.

Jag har släppt tanken på att återgå till den jag var när jag började må dåligt. För jag är äldre nu, jag har varit med om fler saker, upptäckt nya saker (det behöver inte vara något stort, det kan vara något så simpelt som att jag har sett en ny dokumentär eller lyssnat på en intressant podd!). Det är naturligt att vilja röra sig i någon riktning. Men att tänka så hjälpte mig. Det tog bort en del av kampen jag förde mot mig själv – en kamp som jag trodde att jag var tvungen att föra. Nu försöker jag vara öppen för vad som än kommer, lära känna dagens jag.

”Jag” som i föränderligt. ”Jag” som i här och nu, utan värderingar och mallar med krav.

 

/Anonym

Detta är ett gästblogginlägg publicerat här hos Tilia där åsikterna som uttrycks är undertecknads. Tilia är en ideell organisation, alltid tillgängliga för stöd inom 24 timmar för dig som är ung som känner att du behöver oss. <3