“Jag har gått igenom problematik kring mat, kroppsförakt, mycket ångest och oro, skamkänslor” #weallcarrysomething

Vad bär/har du burit på?

Under min uppväxt kände jag mig vilsen och osäker, som att jag verkligen inte passade in där jag befann mig, oavsett vart någonstans och med vem jag var. Det fanns vissa trygga personer som jag kände mig helt avslappnad med och för dom är jag så tacksam.

Jag har gått igenom problematik kring mat och kroppsförakt, mycket ångest och oro, skamkänslor inför saker som skett i livet och under en period som varade i ett antal år var jag deprimerad och det var först när jag var ute ur det som jag på riktigt förstod hur illa det varit.

Vad fick dig att förstå att du bär på något. att det rörde sig om en ohälsa?

Jag fick barn i en ung ålder och därmed kände jag mig tvungen att ”ordna upp” mig själv, jag kände att jag inte skulle klara av att vara den bästa mamman för henne ifall jag inte tog tag i mitt eget shit, hon (och hennes brorsa som kom några år efter henne) förtjänar de bästa av liv.

Vad gör du idag för att ta hand om dig/när och om livet känns jobbigt?

Kämpar fortfarande med att hitta min trygga plats där jag bara kan få vara trygg, lugn och alldeles fri från oro. Men några av de saker som får mig att må allra bäst när livet känns rätt pissigt mellan varven är först och främst att PRATA med någon om det. I min vänskapskrets har jag lyckats få in så fina människor som kan kan luta mig mot när det känns tungt och jag vill så gärna att de ska kunna luta sig mot mig på samma vis.

Är jag ensam hemma en dag och börjar känna deppiga känslor måste jag verkligen TA MIG UT. Det är allt då. Speglingen i andra människor, då kan det räcka med att gå en sväng till Ica för att det faktiskt skall kännas väldigt mycket bättre.

Saker som jag annars gör för att ta hand om mig själv kan vara att läsa en bok/ett magasin, promenera, skriva, planera och laga god mat, måla naglarna/annan typ av self care, kanske lägga en ansiktsmask, kanske tittar jag på en snäll och rolig serie, typ något som man kan få skratta till en stund. Eller en dokumentär om något jag intresserar mig för.

Annars tror jag att samhörighet, övning i självkärlek och acceptans är nyckeln till det mesta. Att försöka acceptera sina egna känslor och att alltid försöka dela med sig av sina tankar kring saker.

Du är ALDRIG ensam, även om jag fattar att det kan kännas som det ibland. //Kajsa


Detta är ett gästblogginlägg publicerat här hos Tilia där åsikterna som uttrycks är undertecknads under kampanjen #weallcarrysomething. Läs mer om kampanjen här!

Tilia är en ideell organisation, alltid tillgängliga för stöd inom 24 timmar för dig som är ung som känner att du behöver oss. <3