Jag fick diagnosen ADD som 19åring vilket blev en lättnad. Så många frågetecken blev uträtade. Det är okej att vara jag.

Jag har alltid varit ”den perfekta, lilla tjejen”. Snäll mot alla, gav komplimanger och såg till att ingen hamnade utanför. Jag satte alltid andra människors behov före mina egna. Även om jag ofta uppfattades som en glad, positiv, energifylld, självsäker och sprudlande liten själ, kände jag mig väldigt arg, lättirriterad och orolig som barn.

Skolan har aldrig varit en bra plats för mig då jag har haft det kämpigt med både studier och klasskompisar. Jag hade svårt att koncentrera mig och mitt fokus hamnade på huruvida klassrummet var inrett eller hur lärarens kläder, smycken och naglar såg ut. Dessutom har jag tråkigt nog alltid lyckas hamna i drama med andra barn. Under min skolgång slets jag mellan olika sociala grupper och upplevde aldrig att jag passade in någonstans.

Känslor så som oro, misslyckande, skuld samt panikattacker var vardagsmat. Mina tankar tog kål på mig. Det kom hela tiden nya som jag inte hann att bearbeta, det gjorde mig frustrerad. Min frustation gjorde sig uttryck i ett självdestruktivt beteende. Jag valde att ta en paus ifrån skolan 3 månader innan studenten.

Ända sedan barnsben har jag känt mig annorlunda och jag har alltid tvingats anpassa mig. I tonåren blev allt värre. Jag började må sämre och sämre och insjuknade i depression och ätstörning. Jag ville hela tiden ta bort delar av min personlighet. Lyckligtvis fick min mamma mig att inse att det är det dummaste jag någonsin skulle kunna göra emot mig själv. Hon sa till mig: ”Matilda om du tar bort delar av din personlighet, då tar du bort MATILDA!”

Jag fick diagnosen ADD som 19åring vilket blev en lättnad. Så många frågetecken blev uträtade. Det är okej att vara jag. Jag blir inte glad utan överlycklig. Jag blir inte arg utan rasande. Jag blir inte ledsen utan förtvivlad. Det är sån jag är.

Idag äter jag medicin för min ADD vilket hjälper mig sjukt mycket. Jag har även rutinscheman för allt, så att jag klarar av vardagen. Utan dessa hjälpmedel fungerar jag inte. Mina nära och kära samt den norska tv-serien SKAM räddade mig. De hjälpte mig in i 2017. Jag trodde på riktigt att jag aldrig skulle få uppleva 2017 men här är jag idag!

/Matilda, 20 år från Västerås

Detta inlägg är ett av flera under vår kampanj #psynligt där vi belyser olika teman kopplat till ungas psykiska ohälsa. Under mars månad fokuserar vi på de som identifierar sig som tjejer och har ADHD/ADD. 

Tilia är en ideell organisation för alla unga, oavsett könstillhörighet. <3