I högstadiet blev jag “hemmasittare” i drygt 1,5 år. Under denna period blev jag inskriven på BUP och fick påbörja en ADHD-utredning.

Under hela låg- och mellanstadiet gick skolan riktigt lätt. Jag hade aldrig några problem med inlärning, utan jag lärde mig nästan för snabbt. Det resulterade i att jag blev klar med uppgifterna först och sen störde resten av klassen, eftersom jag inte kunde sitta still och vänta. Under vartenda utvecklingssamtal fick jag höra att “du behöver bara anstränga dig och sluta lägga dig i saker du inte behöver bry dig om”, men det var ju omöjligt?! Sa någon fel kände jag mig tvungen att rätta dem.

I högstadiet så hamnade jag i en djup depression och blev hemmasittare i drygt 1,5 år. Under denna period blev jag inskriven på BUP för att få hjälp och efter egna påtryckningar fick jag även påbörja en ADHD-utredning. I slutet av åttonde klass fick jag min diagnos; ADHD med drag av Aspergers syndrom.

När diagnosen var ställd började jag med medicin och sedan dess har livet gjort en helomvändning. Jag gick från hemmasittare med F-varning i nästan alla ämnen till att gå ut grundskolan med nästan högsta betyg i alla ämnen och ingen frånvaro alls.

Nu tar jag snart studenten från Bygg- och anläggningsprogrammet med inriktning banteknik, lycklig och med ofantligt bra betyg.

Men inte bara det, utan jag har funnit ro i livet. Jag är inte lika orolig och aggressiv som jag var tidigare.

/Lovisa, 18 år från Umeå

Detta inlägg är ett av flera under vår kampanj #psynligt där vi belyser olika teman kopplat till ungas psykiska ohälsa. Under mars månad fokuserar vi på de som identifierar sig som tjejer och har ADHD/ADD. 

Tilia är en ideell organisation för alla unga, oavsett könstillhörighet. <3