“Det var som jag var ett tomt skal och min själ inte hängde ihop med kroppen” #weallcarrysomething

Hej, Tove här! Jag jobbar idag som skapare/kreatör/designer. Jag jobbar med olika media för att berätta historier. Dom flesta av mina historier grundas på mina egna inre upplevelser. Ofta är det visuella alster, men också ord och musik samt rörelse. 

Vad bär/har du burit på?

Jag tänker på min tid med psykisk ohälsa som fruktansvärt jobbig på så många sätt. Jag hade en slags utanförkroppen känsla. Som om jag var ett tomt skal och min själ inte hängde ihop med kroppen. Kanske orkade jag inte vara i min kropp. Ibland duschade jag iskallt eller skållhett för att känna att jag var därinne…  Jag kände mig paralyserad i vardagen. Alla vanliga göromål blev jobbiga. Att laga mat var svårt. Att komma upp ur sängen tog lång tid. Ibland gick jag och lade mig tidigt för att slippa vara vaken i min tillvaro med mig själv. Att tänka rätt var svårt. Jag tappade ord och förmåga till att förstå alltför långa sammanhang. Smärtan inuti var så stor och samtidigt så kände jag mig bedövad och avstängd på nåt sätt. Jag skämdes och kände mig ovärdig. Jag blev folkskygg och gömde mig så mycket jag kunde. Folksamlingar som tidigare varit det jag älskat var plötsligt hotfulla. Det blev så illa att jag fick flytta från min drömlya i storstan till landet. Det hjälpte lite men det värsta jag upplever med att må psykiskt dåligt är hopplöshets känslan av att inte kunna göra något åt det. Att oavsett var jag gick eller gjorde så kunde jag inte komma bort helt från den där känslan som åt upp mig inifrån. Nu vet jag att det finns saker som hjälper. 

Vad fick dig att förstå att du bär på något, att det rörde sig om en ohälsa?

Som tur var, hade jag en bästa vän som såg att jag rörde mig i destruktiva mönster. Hon uppmärksammade mig på detta. Jag började en lång resa med olika terapier. Jag brände ut mig 3 gånger på rad med för mycket jobb och slutade fungera i vardagen. Läkare gick in och jag fick hjälp. 

Vad gör du idag för att ta hand om dig när och om livet känns?

Idag så vet jag att när ångesten kommer så är det min hjärna som spökar och att det liksom allt annat försvinner. Att om jag flyttar fokus så mildras det och försvinner. Jag sköter mig noga med sömn och frisk luft. Dagsljus är jätteviktigt för mig. Kontakt med naturen. Jag mår som allra bäst borta från datorer och tv och annat som skapar ett brus inuti som kan väcka stress. Jag har ingen tv sen 2007. Yogan och meditation har varit avgörande för mig. Jag som är en ganska livlig person behöver yinyoga som lugnar ner mig och jordar. Jag använder också örter men är helt fri från mediciner idag och sedan flera år tillbaka. Jag mår bättre än någonsin. Det var en ganska lång väg hit men den har också givit så mycket. Ibland när det blir svårt inuti idag så kan jag tom tänka: Aha, nu är det jobbigt. Det betyder att jag kan växa. Fint. I embrace this! Det kommer och det kommer också att försvinna och lämna mig starkare än förut! Tack! //Tove


Detta är ett gästblogginlägg publicerat här hos Tilia där åsikterna som uttrycks är undertecknads under kampanjen #weallcarrysomething. Läs mer om kampanjen här!

Tilia är en ideell organisation, alltid tillgängliga för stöd inom 24 timmar för dig som är ung som känner att du behöver oss. <3