“Det här året tillåter jag mig att känna glädje inför julen igen. Även om den är lite svajig, så finns glädjen där.”

Mer än halva december har gått.

December, en månad som är mer än en tolva i en kalender, som är mer än få antal soltimmar och snö som faller ner till marken. Det är nog månaden med flest, och kanske högst, förväntningar och det är på både gott och ont.

December innebär julen, och julen innebär glädje, gemenskap, givmildhet och kärlek. Eller? För många är denna högtid precis tvärt om, och när hela samhället går in och pratar om hur fantastiskt allt är, hjälper det knappast.

Julen är komplicerad, det är en svår tid, men den kan också vara bra. Den får också vara bra!

I min barndom har julen inte markerat sig som en jobbig tid. Det var en fantastisk månad med uppladdning; juldekorationer, chokladkalender, gå runt i affärer på jakt efter julklappar till min familj, och klä på mig fina kläder efter frukosten den 24:e för att påbörja den stora dagen. Julbord, Kalle Anka, stora mängder choklad, pepparkakor, lussebullar, julmust och julgodis. Och vi ska inte glömma alla filmer på teven från morgon till kväll, sådana som går varje år och vars repliker är ihågkomna nästan för all framtid.

De senaste åren har dock julen varit jobbig, kanske främst i samband med att min psykiska ohälsa bröt ut. Det var svårt att känna all glädje från alla håll, när glädjen inte kom inifrån överhuvudtaget. Det var svårt att hålla masken och le, precis som alla andra dagar på året för att dölja mitt egentliga mående, men på julen kändes det som att jag förväntades vara genuint glad.

Det här året tillåter jag mig att känna glädje inför julen igen. Även om den är lite svajig, så finns glädjen där. Jag ser fram emot att få tillbringa tid med min familj, trots medvetenheten om att det är en högtid bestående av konsumtion och en givmildhet samt gemenskap som tydligen inte passar sig under årets övriga elva månader.

Jag kan känna en skuld till glädjen jag på sätt och vis känner nu, och att jag under större delen av min uppväxt älskat julen. Jag kan känna en skuld gentemot alla som verkligen inte vill tvingas på julstämningen ännu ett år, en skuld gentemot dem som inte får en fin tid med familjen.

Hur kan jag tillåta mig njuta av något som för med sig så mycket jobbigt för andra?

Det är något som jag tänkt på den senaste tiden, och vad jag har kommit fram till, och hoppas kan vara till hjälp för någon annan, är att det faktiskt är okej. Det är okej att tycka om tiden, det är okej att glädjas åt julklappar, julmat, julmusik och fina kläder på människorna runt den lika fina granen. Det finns andra sätt att stötta de som mår dåligt under den här tiden, än att ta bort din egen glädje. Precis som att jag önskar att alla slapp lida, oavsett tid på året, önskar jag att alla vågade anamma glädjen i sin tillvaro, oavsett vad som skapar glädjen. Det går att vara stöttande och tänka på andra samtidigt som du är glad och förväntansfull. Din glädje tar inte bort din empati eller förståelse för andra.

Julen är centrerad kring glädje, gemenskap, givmildhet och kärlek. Men glöm inte att det inte krävs en viss kalendermånad för att visa allt detta. Det krävs inte en gran klädd i glitter och ljus för att ge någon en lång kram, säga tack eller sitta samlade och tala om hur mycket personerna betyder för en. Julen behöver heller inte vara allt det där om du inte vill. Oavsett vilka känslor du har gentemot högtiden går det att göra din egen jul, gå din egen väg i detta liksom i livet. Göra det du vill och mår bra av. Är det att sitta med familjen och se på Kalle, eller skärma av dig från alla glada inlägg på sociala medier spelar ingen roll. Oavsett om det är julafton, lucia, nyår eller en torsdag i mitten av april kan och får du göra det du vill. För egentligen, julafton är ju bara en helt vanlig dag bakom alla traditioner och förväntningar. En dag i ditt liv.

/Jackie

Detta är ett gästblogginlägg publicerat här hos Tilia där åsikterna som uttrycks är undertecknads. Tilia är en ideell organisation, alltid tillgängliga för stöd inom 24 timmar för dig som är ung som känner att du behöver oss. <3