“Allt som är bra behöver inte vara en grillkväll med kompisar”

Jag tycker det är jobbigt nu när sommaren börjar, av många olika anledningar, men det känns som att det vid den här tiden inte riktigt går att missa hur fantastiskt alla andra har det. Allt som syns, både i mobilen och när jag går på stan, är människor som njuter på uteserveringar, har picknicks, tar kvällsdopp i en magisk solnedgång, och som spelar kubb med sina trettiotal kompisar.

Alla verkar ha det så himla bra, så himla mycket att göra. Medan jag sitter fast i min tråkiga vardag, som inte blir bättre för att vintern har övergått till varm vår och sedan lycklig sommar.

Det kanske är något “fear of missing out”-drag över det jag känner, att jag är avundsjuk på andras lycka, att jag är missnöjd med mitt liv, eller att jag oroar mig för vad andra egentligen tycker och tänker om mina kvällar hemma. Jag har så många gånger försökt komma på varför det är jobbigt, utan att det har hjälpt, så nu försöker jag typ acceptera det istället. Det är jobbigt, oavsett orsaken. Det känns.

Jag tänker att ibland, inte alltid men ibland, så kanske jag skapar min egen ensamhet. Liksom distanserar mig från andra. Sitter jag barnvakt en kväll och scrollar på Instagram och ser hur mina kompisar spelar kubb och grillar tänker jag automatiskt att jag inte är en del av den gemenskapen. Jag är utanför. Nu försöker jag stanna upp när jag känner på det sättet, och tänka att bara för att jag inte kan eller vill vara med den här gången, utesluter det inte att det kommer nya chanser.

Det är skitsvårt, och jag vill inte påstå att det är den ultimata lösningen eller rådet till någon annan som har liknande känslor som jag, men vissa dagar fungerar det för mig att tänka så.

Allt som är bra behöver inte vara en grillkväll med kompisar.

Jag vet att det kan vara skittufft att känna ensamheten och att höra den ständiga repliken “allt du ser på nätet är inte sanningen”. Jag vet att det kan kännas som att allt är fel, att alla andra har det bättre, och att det inte finns någon som står en nära. Din känsla är fortfarande äkta och jag vill inte på något sätt förminska min egen heller, för det känns att känna. Men allt ÄR inte picknicks, kubb, kvällsdopp och uteserveringar.

Kanske tycker du verkligen om att ligga hemma i sängen och se på film oavsett väder ute och att det till och med passar dig bättre den dagen än att vara ute? Kanske glömmer du, mitt i de jobbiga känslorna, bort att du faktiskt pratade med en kompis i telefon tidigare idag och mådde bra av det, eller att du gick på bio förra veckan?

Jag vet att det många gånger är så för mig, att jag glömmer bort, och då behöver jag påminna mig om det lite oftare efter att ha sett vad alla andra verkar göra.

 

/Anonym

Detta är ett gästblogginlägg publicerat här hos Tilia där åsikterna som uttrycks är undertecknads. Tilia är en ideell organisation, alltid tillgängliga för stöd inom 24 timmar för dig som är ung som känner att du behöver oss. <3