Vanliga frågor och svar

Vad är Tilia?
Tilia är en ideell organisation som arbetar med ungas psykiska (o)hälsa. Vi är ingen behandlande verksamhet, men fungerar som trygghet, stöd och/eller är ett komplement till vård.

Varför startades föreningen?

Grundare Annesofie Blixt hade tidigare arbetat som volontär i andra stödverksamheter samt inom ätstörningsvården, där hon hörde vad unga ville ha och behövde. Upplevelsen var att det befintliga stödet inte fanns där på ungas villkor och hon upptäckte ett glapp i samhället som ingen tog ansvar för. Vård- och stödverksamheter stängde på helger och lov, och det fanns endast en killjour i förhållande till de sextio tjejjourer i landet. Som svar skapade Annesofie år 2012 föreningen Tilia som idag finns tillgänglig 365 dagar om året för unga mellan 12-30 år, rikstäckande och oavsett könstillhörighet.

Vem kan söka sig till er?


Tilia finns för människan och vi riktar oss främst mot ”mellantinget” – de ungdomar som påverkas av sitt dåliga mående så mycket att de upplever att de inte klarar av vardagen, men som inte har plats i vården. 1 av 5 unga, mellan 16-24 år, lider idag av oro, stress eller ångest. Detta är den grupp där statistiken ökar. Tilia vill fylla det glapp dessa individer faller ner i. En annan målgrupp vi också möter är ungdomar i psykiatriska tillstånd, men där det gått fel till i vården.

Hur arbetar föreningen Tilia?


Tilia arbetar förebyggande, stödjande samt opinionsbildande, och hela verksamheten byggs av och med unga. Allt stöd är med andra ord utformat av ungas röster då vi alltid vill finnas för unga på deras villkor och behov. Därför har Tilia bland annat tillsatt en Advisory Board bestående av unga, som ett komplement till styrelsen så att alla beslut som tas är förankrade i ungas röster.

Tillsammans för ungas psykiska hälsa är vår genomgående vision i arbetet.

Hur många medlemmar har ni?

I början på 2017 är vi 210 medlemmar. Föreningens medlemmar är utbredda över hela Sverige, 100 medlemmar från Stockholm län, övriga utspridda och representerade i 18 av 21 län. 65% är i ålder upp till 30 år, mer än hälften är alltså åldersgruppen av målgruppen vi syftar till att finnas för.

Hur hjälper ni ungdomarna som kontaktar er?


Tilias stödverksamhet (som är den största delen i vårt arbete) finns tillgänglig 365 dagar om året som ett medmänskligt stöd, och sker utifrån olika former: Chatt- och mailstöd, lägerverksamheter och stödgrupper. Men också genom blogg och podd, där vi delar egna erfarenheter. Samt föreläsningar/utbildning för ungdomar och vuxna. Vi hjälper också till vid kontakt med vård och andra myndigheter.
Chatten är öppen varje kväll året runt, mellan 21-22.30, utan undantag för högtider och helger. Där finns möjlighet att helt anonymt prata med våra volontärer, som på ungas önskemål finns presenterade på vår hemsida. Detta för att skapa trygghet och göra det lättare att kontakta oss. I våra stödgrupper används ett metod-material som heter Be You som syftar på att stärka självkänslan, och för att fungera rikstäckande och undvika exkludering arbetar vi 2017 för att få ut grupperna online (podcast, hemsida, sociala medier etc). Allt stöd sker alltså via nätet, med undantag för lägerverksamheten. Våra läger är förlagda under sommarlov, jul- och nyårshelgen. Det är tider som kan vara svåra när man lider av psykisk ohälsa – andra verksamheter stänger och rutiner bryts under skollov etc. Tilia vill då finnas som ett komplement. Våra läger har som syfte är att skapa trygghet och en frizon – men med fokus på att stärka självkänslan. Mer om vår stödjande verksamhet kan ni läsa om här:
http://www.foreningentilia.se/fa-stod/

Vad för ohälsa får ni möta?


Vi möter unga som lider av ångest, oro, dålig självbild, självhat, stress, prestationsångest, framtidsångest, utanförskap, erfarenheter av mobbning, ensamhet, utanförskap av olika slag, sexuella övergrepp, våldtäkt, incest, diagnosproblematik (alltså att man fått en diagnos för sen, eller upplever sig fått fel diagnos eller ohälsa relaterat till sin diagnos), unga som säljer sex, ätstörningar, självskadebeteende.

I vår stödchatt handlade 42 % av våra konversationer under 2016 om känslor kring oro, ångest och stress. Unga med erfarenhet av sexuella trakasserier, sexuella övergrepp och våldtäkter utgjorde tillsammans 21 % av våra konversationer.

Annan problematik vi i stor utsträckning mötte i chatten förra året var ätstörningar, självskadebeteende, mobbning, eget missbruk, anhöriga med missbruk/psykisk sjukdom, psykisk och/eller fysiskt våld, suicid-tankar, tankar kring sexualitet/identitet, självkänsla, prestationsångest, samt frågor om vård och behandling.

Hur många killar når ni? Vilka åldrar är de som söker sig till Tilia?

En stor del av de som söker sig till Tilia är anonyma, dessutom vet vi att många lyssnar på till exempel vår podcast eller läser vår blogg utan att direkt kontakta oss, så en exakt siffra på detta är svår att få.

I vår chatt har vi den största möjligheten att få en riktlinje kring ovanstående frågor. Där identifierar sig 42 % som tjej, 29 % identifierar sig som kille. 87 % är mellan 15-25 år. De som söker sig till Tilias lägerverksamhet är vanligtvis mellan 16 – 24 år.

Vem är den typiska ungdomen som söker sig till Tilia?

Målgruppen unga med psykisk ohälsa som söker sig till Tilia är förmodligen det mörkertal samhället inte förmår nå, alternativt de unga som inte vågar söka hjälp i det offentliga. Vi möter också de ungdomar som sökt hjälp men inte känner att de blivit bemötta på ett bra sätt. Precis som inledande text berättar om har det tidigare saknats ett mellanting. För att förstå vilka barn och unga vi möter behöver vi först berätta vad det mellantinget innebär.

Till att börja med, vittnar vår målgrupp om att de önskar en mer lättillgänglig stödverksamhet. Detta om man mår dåligt, men inte är tillräckligt sjuk för insatser inom sjukvården. Mellantinget för oss, innebär också att vara den öppna dörr, som främst ser till människan som behöver en utsträckt hand och inte fokuserar på diagnoser eller sjukdom i första hand, inte heller kön eller sexuell läggning. Du är inte vad du gör, vilken diagnos du har eller vilket kön du är – eller inte är – född med.

Ett annat problem i Sverige idag är, precis som många av våra ungdomar själva uttrycker det: ”Du måste vara frisk för att kunna vara sjuk.” När de väl vågar söka hjälp finns inte alltid kunskapen hos vuxna om psykisk ohälsa och ungdomarna tvingas kämpa för att få rätt hjälp. Kämpa för att visa på hur dåligt de mår i själen, det där diffusa som andra kan ha svårt att se. Tyvärr skuldbeläggs då ofta individen när det egentligen rör sig om strukturella problem, vilket i sin tur kan leda till ytterligare ökad ohälsa. Det kan till och med som vuxen vara svårt att förstå byråkrati och  myndighetsspråk. För ett barn eller en ungdom, som dessutom inte mår bra och kan fokusera är det i många fall en omöjlighet att förstå vart man kan söka sig.

Många av de ungdomar vi möter vittnar till råga på allt om ett allt hårdare samhällsklimat. Färre vuxna som finns där, som verkligen lyssnar och som förstår. Reaktionen på det allt hårdare samhällsklimatet blir destruktiva tillvägagångssätt för att kunna hantera sin tillvaro. Ofta letas desperat svar på frågan ”Varför mår jag inte bra, jag som har ”allt”? Ett febrilt sökande efter svar som kanske inte ens finns och som i sin tur leder till leder till ännu större skuld och skam och i förlängningen förvärrad psykisk ohälsa. ”Det finns säkert någon annan som behöver hjälpen mer än mig” är en vanligt förekommande fundering vi möter.

Vi möter alltså alla de som inte vet varför de mår dåligt, men behöver trygghet, stöd, vägledning. Till de som varit utsatta för yttre omständigheter och behöver gå vidare i anmälningar alternativt de som inte fått den vård de har rätt till och behöver hjälp med det.

Vi välkomnar alla, men möter vi ungdomar som behöver mer stöd än vad vi kan erbjuda hjälper vi dem vidare – både i kontakt med vård eller andra myndigheter. Vi är även väldigt glada att kunna rekommendera andra jättebra organisationer som arbetar med olika inriktningar kring psykisk ohälsa. Har man föräldrar med missbruk eller psykisk ohälsa som påverkar en själv finns Maskrosbarn. Behöver man hjälp med frågor som inte går rätt till finns Barnrättsbyrån. Har man självmordstankar rekommenderar vi varmt våra vänner på Mind. Alla är jättefina organisationer som vi känner väl och som vi vet hjälper många. Vi är dock försiktiga med att bolla runt ungdomar då detta är något som de själva uttrycker är vanligt förekommande inom vården. Därför är vi måna om att vi vet att det finns trygg hjälp dit vi hänvisar.

Varför mår unga dåligt? Har det med samhället att göra?


Det går inte att generalisera då det finns lika många orsaker som det finns individer som lider av psykisk ohälsa. I kontakt med unga ser vi dock en genomgående gemensam faktor: bristande självkänsla. Prestationssamhället vi lever i skapar även konsekvenser: att många identifierar sig med vad dom gör, presterar eller hur de ser ut. Detta är en riskfaktor för unga – att sitt värde och sin existens grundas på vad man gör. Därför jobbar vi mycket med att stärka ungas självkänsla, så att man kan stå emot samhällets krav, och se sitt värde för den man är, och att det värdet är oberoende av det jag gör/inte gör.
Vi kan som sagt inte besvara frågan ”varför?”, men något vi ofta återkommer till är att när samhället sviker söker unga det destruktiva. Det handlar om ungdomar som känner sig så utsatta och uteslutna i samhället att de i brist på stöd desperat söker trygghet och sammanhang i destruktivitet. Destruktivitet som kan riktas både mot andra och en själv. Ett svek av samhället kan vara många olika saker, så som dåligt bemötande i skolan, att vård inte finns efter behov, samhällsideal m.m.

 

Varför ökar den psykiska ohälsan bland unga?


Vi kan inte vara säkra på att den psykiska ohälsan faktiskt ökar, eller om den stigande statistiken faktiskt är en effekt av att fler och fler vågar söka hjälp. Vi tror att öppenheten och samtalen om hur vi mår har förändrats, och det är viktigt att vi vågar prata om psykisk ohälsa för att ta bort det stigma och tabu som tyvärr fortfarande finns kvar. Dock resulterar det i en stigande statistik. En annan intressant aspekt i frågan är vem/vad som egentligen är friskt respektive sjukt. Vi ser psykisk ohälsa även som en reaktion på ett sjukt samhälle.

Hur minskar ert arbete marginalisering och utsatthet för unga med psykisk ohälsa?


Det finns en gemensam nämnare hos alla unga vi möter, och det är att de känner sig svikna, förminskade och blir inte lyssnade på i kontakt med vuxenvärlden. Ofta har de förlorat förtroendet för sin omgivning, vågar inte söka hjälp eller har dåliga erfarenheter av tidigare vård, vilket inte är obefogat. Bemötandet och synen på unga är idag många gånger inte så som vi önskar den skulle vara, och den vård som erbjuds i samhället motsvarar inte alltid ungas behov. Att situationen ser ut som den gör är dock inte konstigt, eftersom samtalen oftast förs över huvudet på barn och unga – det talas OM dem, men inte MED dem. Trots att det är de unga som sitter på svaren och är experter på sin egen situation stängs de ute, berövas makt och blir diskriminerade p.g.a. ålder. För oss är det därför en självklarhet att verksamheten styrs av unga. Det är grunden till att minska marginaliseringen, och i vårt opinionsbildande arbete kämpar vi för att få resten av samhället att börja lyssna. Därför är Tilia årligen på plats på Almedalens politikervecka tillsammans med våra unga. Vi lyfter även deras röster i podd, blogg, kampanjer, samt Dagen för ungas psykiska hälsa som är en temadag i almanackan.

Vi har ett pågående samtal med riksdag och regering vilket vi ständigt strävar efter att utveckla.  

Arbetar ni förebyggande mot psykisk ohälsa bland ungdomar på något sätt?
Vi arbetar förebyggande genom workshop i självkänsla för ungdomar samt att vi är ute och föreläser om Tilia och psykisk ohälsa (då även för vuxna om bl.a. bemötande). Dessutom utbildar vi i första hjälpen till psykisk hälsa, som är likt hjärt- och lungräddning men istället kopplat till den psykiska hälsan.

Av en del ses även vår stödjande chatt som en förebyggande insats, genom att fånga upp psykisk ohälsa i tid och inte utvecklas till psykisk sjukdom.


På vilket sätt arbetar ni för att ungdomar ska känna förtroende för er och våga ta kontakt med er?

Vi arbetar med att försaka sänka trösklarna så mycket vi bara kan, för att unga ska våga söka hjälp. Att kontakta en myndighet eller kurator kan kännas stort och övermäktigt. Däremot, att ge sig ut på nätet är något unga redan gör, så där finns vi i stor utsträckning. Vi arbetar dessutom relationsskapande och genom att visa vilka vi är här bakom loggan på Tilia. Vi är människor, precis så som de barn och unga som söker sig till oss. Vi är mer lika än vad man kan tro och med det möts vi.

Vi inkluderar unga som referensgrupper i allt vårt stöd, just för att anpassa verksamheten efter ungas önskemål och behov. Vi sänker även trösklarna genom att våra volontärer presenteras med bild, information och namn på hemsidan.

Som ideell föreningen har vi dessutom ingen anmälningsplikt. Vi möter många unga som berättar om rädslan att till exempel skolans elevhälsa ska berätta för föräldrar om de söker sig dit. De förblir därför tysta och bär sin ohälsa inom sig, i motsats till att kontakta oss som ideell förening där vi garanterar att vi aldrig kontaktar föräldrar över någon huvud.

Alla volontärer har egen erfarenhet av psykisk ohälsa/eller närstående, vilket också kan bidra till att det finns en ökad känsla för att våra volontärer förstår vad den stödsökande genomgår. Det kan vara nog så svårt att söka hjälp för sin psykiska ohälsa och orken att försöka förklara och övertyga finns inte alltid, då kan för-förståelsen från våra volontärer vara en hjälp.

Varför är psykisk ohälsa ett känsligt ämne att prata om?


Vi anser att det handlar om normer och värderingar, t.ex. genom att samhället har målat upp en bild av att stark är att inte må dåligt, och att svag är att må dåligt. Dessutom att vi inte ska vara svaga utan bara starka. Det gör det svårt att prata om känslor och mående. Det är även viktigt att vi pratar om psykisk ohälsa eftersom det dels fortfarande tyvärr finns stigma och tabu kring ämnet. Om vi pratar mer om ämnet och sprider kunskap så ökar förståelsen och vi kan avdramatisera att det är något fel eller konstigt. Utan är något som faktiskt kan drabba alla. Och att det är helt okej – både att må dåligt och att våga be om hjälp. 

Text: Mikaela Eriksson

× Tiliachatten