”Jag ville passa in bland killarna, men ville/kunde inte vara en del av snacket som gick. Det var inte jag.”

Jag personligen hatar den manliga normen.
Machokulturen.
För mig har den skadat mer än den har hjälpt.
Den var särskilt jobbig under högstadiet, en period där man ständigt försökte hitta vem man var.
En period där jag inte riktigt passade in, men samtidigt var en del av.

Grabbarna i klassen var nästan alla sportiga, liksom jag. Vi spelade nästan alla i samma fotbollslag, ett lag med stark sammanhållning. Där vart kontrasterna stora, för under träningar och matcher var jag en i gänget. Jag var lagkapten, en person som vart lyssnad på och sågs upp till.
Samma killar som jag fick vara en i gänget med i laget, samma killar vart jag inte accepterad av i skolan.
Jag var killen som ”vågade vara mig själv”. Jag tyckte det var kul med kläder och mode, att det var kul att prata om smink med tjejerna, att jag fick bra betyg och tyckte skolan var viktig eller att jag kunde säga att ”oj vad han var snygg”.

Allt detta gav mig blickar och kommentarer från flera av killarna. Jag fick höra att ”fan vad bögigt sagt”, ”jävla pluggis” och liknande. Det tog hört på en kille som gick i 7-8an och osäker på livet.
Jag passade bättre inbland tjejerna och umgicks till största del med dem.

Jargongen som var bland killarna i både klassen och laget var rätt så rå. Mycket kretsande kring hur snygg kropp tjejerna hade, hur många man hade hånglat med, vilka fester man var bjuden till.
Nej usch, detta var något jag inte kunde relatera till då jag varken var bjuden till någon fest eller hade hånglat med någon tjej.

Jag ville passa in bland killarna, men jag ville eller kunde inte vara en del av snacket som gick för det var inte jag.

Tillslut kom jag fram till att det varken spelade någon roll om jag var ”bög”, om jag var intresserad av mode och tyckte att det var kul att prata om tjejiga saker eller inte. För jag är jag och jag är den jag vill vara.

/Isak, 19 år från Stockholm

Detta inlägg är ett av flera under vår kampanj #psynligt där vi belyser olika teman kopplat till ungas psykiska ohälsa. Det är ett gästblogginlägg publicerat hos Tilia där åsikterna som uttrycks är undertecknads. 
Under september månad fokuserar vi på machokultur. I senaste avsnittet av Tiliapodden kan du höra vår gäst Peter Svensson reda ut begreppet om du behöver en grund för att sedan kunna skriva. <3 

Tilia är en ideell organisation, alltid tillgängliga för stöd inom 24 timmar, för alla unga oavsett könstillhörighet. <3