”Folk har alltid sagt till mig att jag ”tänker för mycket”. Som skällsord har detta haglat”

Det är sekundärt hur jag hamnade där. Mitt i depressionen. Långsamt tappade min omgivning sin färg och min tillvaro kändes meningslös. Jag hade dels blivit expert på att härbärgera känslor inom mig. Jag hade dels fallit offer för omständigheter och var alldeles för trött för att reagera och hantera.

Folk har alltid sagt till mig att jag ”tänker för mycket”. Som skällsord har detta haglat när jag som tonåring reflekterat och analyserat kring mig själv och min omgivning.

Och ja, det är sant. Jag har funderat mycket. Dock är det inte lönsamt för ett barn att höra att en är ”djup och svår”. Tillsist fastnade alla mina tankar inombords och blev till ett konstant grubbel.

Livet är märkligt. Vi föds, vi dör och däremellan ska det levas. Inom ramen för det liv vi tilldelats har vi möjlighet att bygga upp otroligt många olika livssituationer och sammanhang. Därför påstår jag att livet består av möjligheter. Men ibland dränks vi i ”att göra”-listor, stress, press och aktiva val. Därför är min övertygelse att psykisk ohälsa kan drabba vem som helst, när som helst. Så låt oss genom denna förståelse ta ett större ansvar i att värna om varandra.

I efterhand kan jag se depressionen som en livsavgörande och räddande kompass. Där och då levde jag ett liv som bestod av prestation, tempo och rutiner. På många sätt hade jag det bra men det var inte rätt liv för mig. På det stora hela kändes allting poänglöst och kravfyllt.

Min depression blev början till ett nytt liv. En möjlighet att pausa för att ta aktiva beslut och ändra det som behövdes ändras. En möjlighet att prata och reda ut tankar och känslor. En chans att fokusera på nya vänner och nya sammanhang. En chans att aktivt bygga upp en bubbla av sundhet genom att medvetet minimera intaget av osund reklam och osunda förebilder.

Idag lever jag som frisk. Frisk i definition att jag utgår från att jag ska leva länge. Frisk i definition att jag litar på att jag kommer söka hjälp ifall att livet förändras och blir sådär hopplöst och tomt igen. Idag är jag kapabel att försöka förhålla mig till min omgivning och alla dess intryck. Kapabel att sätta prestation i perspektiv till verkligheten. Jag vågar vara alla mina nyanser av färger, tankar och känslor. Vågar prata. Vågar vara ärlig.

Vägen till friskhet är möjlig för alla. Börja med att förlåta dig själv. Öppna upp för tanken att du inte är ensam ansvarig för din ohälsa. Tvätta av skammen. Våga ta hjälp. Ge dig själv tid. Kanske inte tid läker alla sår – men tid ger dig långsamt din energi tillbaka. Och det är tack vare den energin som vi tillsist återigen blir friska. Så. Låt det ta tid.

/Maria

Detta är ett gästblogginlägg publicerat här hos Tilia där åsikterna som uttrycks är undertecknads. Tilia är en ideell organisation, alltid tillgängliga för stöd inom 24 timmar för dig som är ung som känner att du behöver oss. <3