“Att välja livet före anorexin är det bästa valet du kan göra.”

Jag Felicia, jag har alltid älskat mat. Jag har alltid varit den där glada. Men anorexin slog till för 3 år sedan förstördes allt.

Jag har svaga minnen av att innan anorexin började våren 2014 att livet börja tappa sin gnistra, att jag börja känna mig deprimerad. En känsla jag då inte hade känt förr.
Jag scrollade dagligen igenom instagram flödet som vanligt men det kom en dag då jag snegla till extra mycket. De extremt underviktiga personerna jag såg, såg så glada ut och folk bara öste in fina kommentarer om deras kroppar och när jag själv kunde få en kommentar som “kan du verkligen få på dig den storleken”. Det uppstod tillslut en bild av “Gå ner i vikt gör dig glad”. Jag trodde verkligen på de, jag skulle få tillbaka lyckan nu och folk skulle också ge mig fina kommentarer om min kropp. Och den första gången jag tänkte “nu ska jag börja ut och röra på mig lite” blev till en början rutin som övergick till tvång. Jag var fast.
“Anorexin förstörde precis allt.”
Det var starten på min mardröm, om jag bara visste då hur mycket jag skulle missa, hur mycket skit som skulle ske och hur mycket följder de skulle ge hade jag nog aldrig valt och göra så som jag gjorde. Hela sommaren 2014 förlorade jag så mycket vikt och samtidigt så mycket av mitt liv. Jag blev inlagd till hösten, och även på våren året där på. Tvångsmatad, rullstol, skrik, ångest tårar och rent helvete.
Hur kunde det bli såhär? Jag blev inte lycklig som jag hade velat. Det var ju bara lycka jag ville känna trots allt. Utan istället har jag under dessa 3 år utvecklat så mycket mer än bara anorexi och tom valt att försöka avsluta mitt liv. Det blev trippelt så mycket värre. Det gör så otrolig ont och veta att mina senaste år gått i spillror. Jag skyller inte allt på anorexin men det är en så stor del av mig som aldrig kommer bli som förr igen.
Jag är friskförklarad idag, men varje dag påminns jag fortfarande. Men jag mår mycket bättre idag och jag tror att om du bestämmer dig så går det och det var det som krävdes i min recovery. Men det är också okej att behöva ta hjälp, för ibland klarar du inte det själv. Det gjorde inte jag heller. Men i grunden ligger det på dig,du behöver bara bestämma dig. Det går bara du själv vill. För jag är ett levande bevis på att de går och bli frisk(are)! Det kommer inte vara lätt men så värt all dess svett, blod och tårar. Lita på mig.
Mina tips idag, cirka sisådär 1 år sedan jag gick på mitt sista möte på ätstörnings-enheten. För att de faktiskt ska fortsätta gå framåt är att slänga vågen, avfölja konton på instagram som verkligen inte ger något “nyttigt” för mig, omringa mig med människor som tror på mig och stöttar och bara köra på. Jag kämpar fortfarande för att få mitt liv tillbaka men i och med att anorexin fick mindre plats i mitt liv har jag återupptagit en del av mitt liv igen. Jag bara liksom hatar anorexi! Jag vill verkligen hjälpa varenda människa som lider med samma sak och att dem ska lyssna till mina ord. Att välja livet före anorexin är det bästa valet du kan göra.
Och tyvärr samhället idag är inte lätt att leva i. Det är inte lätt att må bra idag och det är inte ditt fel att du drabbas det är samhället. Samhället som styr dessa skeva kroppsideal. Du rockar din kropp och ett par siffror spelar verkligen noll roll. Okej? Jag tror på DIG.
/Felicia Nerén 17 år från Västerås
Detta inlägg är ett av flera under vår kampanj #psynligt där vi belyser olika teman kopplat till ungas psykiska ohälsa. Under maj månad fokuserar vi på ätstörningar. 

Tilia är en ideell organisation, alltid tillgängliga för stöd inom 24 timmar, för alla unga oavsett könstillhörighet. <3