”Bara för att jag inte säger något behöver det inte betyda att jag inte har något att säga”

Jag har alltid tänkt att jag har varit sämre än alla andra, för att jag inte pratar lika mycket som dem. För att jag är ”blyg”. Men det vill jag helst inte beskriva mig själv som eftersom det har en så pass negativ laddning. Det är inget fel i att inte vilja säga så mycket som andra. Det är inget fel i att inte behöva göra det. Det är inget fel i att vara tyst. Bara för att jag inte säger något behöver det inte betyda att jag inte har något att säga. Att jag inte har tusentals tankar och åsikter och kunskap i huvudet. Jag kanske för stunden inte inte har lust att uttrycka dem bara. Eller så känner jag mig inte tillräckligt bekväm för att göra det.

Jag kan tvärtom – bli trött när det är för mycket prat. Jag behöver mina ensamma stunder där det bara är tyst och lugnt runt omkring mig. Men likväl trivs jag gärna med nära vänner där jag vill prata om allt. Det ena behöver inte utesluta det andra. Och inget av det är fel.

”Varför är du så tyst?”

Det frågade folk mig när jag var yngre. Och jag har leendes fortsatt vara tyst, men inom mig har det gjort så ont. Hur kan man fråga en sådan sak? Aldrig att jag skulle fråga en person varför denna pratar så mycket? Det är inte heller så att jag magiskt kommer att börja prata när de säger så till mig, snarare att jag dra mig undan ännu mer.

För mig är det viktigt att kunna känna mig trygg och okonstlad. Jag ogillar situationer när folk pratar för pratandes skull, när de bara pratar för att det inte ska vara tyst. Tystnad kan vara det finaste som finns, för i den ligger det så mycket. Har ni sett filmen Pulp Fiction till exempel? Förutom att vara en otroligt välgjord film så finns det något som karaktären Mia säger som har fastnat hos mig.

”Why do we feel it’s necessary to yak about bullshit in order to be comfortable? That’s when you know you’ve found somebody special. When you can just shut the fuck up for a minute and comfortably enjoy the silence.”

Det ska inte vara tvunget. Det ska inte vara kallprat. För det betyder inget. Jag vill ha ärlighet och jag vill att det ska vara på riktigt. Därför tänker jag inte tvinga mig själv att prata när jag inte vill. Därför tänker jag tillåta mig själv att vara den jag är och tycka om mig själv ändå. Det spelar ingen roll vad andra tycker.

Det har fått mig att må dåligt länge och jag skulle ljuga om jag sa att jag har kommit helt tillfreds med det. Men jag är nu helt övertygad om att jag inte längre är sämre än alla andra. Och att jag aldrig någonsin har varit det.

/Josefine

Detta är ett blogginlägg från en av våra volontärer i chatten. Om du vill kan du läsa mer om Josefine och resten av vårt fina team här.